Några ord från våran huvudsponsor APTUM

Ö till Ö - rapport

I år kände vi att det var lite "do or die". Olofs genomklappning förra året gjorde att vi kände oss tvugna att prestera om vi skulle kunna söka en meritplats till 2015 års jubileum (10års).

Kalmar Ironman två veckor innan är för oss inte optimalt men sommarens träning och tävling har gått bra. Johan var lite förkyld i Juli men annars så har gubbkropparna varit friska och skadefria. På båten ut till Sandhamn så kändes det bara fint även om det gick rykten om att det skulle vara lite kallt i vattnet vilket är suboptimalt för oss.

Vistelsen på Sandhamn gick på rutin; inget hade förändrats märkbart från tidigare år. Många bekanta ansikten men också många utländska lag vilket det inte har varit tidigare? Kul i alla fall!

Upp i ottan och på med grejjerna. Olof valde att köra i den t-shirt vi fick dagen innan (ull). "Never race with new gear" men hellre det än frysa ihjäl.

Starten gick och vi kom i vattnet bland dom första... tappade ganska mkt på första simmet och vi tappade på simningen hela dagen vilket var lite konstigt ( hem till ritbordet).

Första öarna löpte vi passivt, hamnade i ganska stora grupper och det var svårt att komma om. Vi resonerade att det var ok för att vi ha ju tidigare inte varit skitsnabba på Ornö.

Loppet flöt på bra och visst var det lite kallt men förutom riktig panik i skogen efter grissimmet så höll vi värmen hyfsat. Ett toa-stopp som tog lite för mkt tid men förutom det hyfsat flyt och vi styrde mer energi än tidigare år.

Väl på Ornö så matade vi på i ok fart... låg bakom ett annat lag på stigarna i början men väl ute på vägen så gick vi om och upp i en fart som vi sedan höll till andra änden. ÄNTLIGEN!!! Olof fick ligga i täten hela vägen och det var om inte annat en psykologisk seger för honom för han hade väggat de tidigare åren. Skönt!

Sista öarna hade Olof bra fart men Johan lite kämpigare. Vi kom upp på Utö med ett annat lag och nu var det bara att gå upp i fart och knäcka dem sista 3km. Tyvärr ville inte Olofs ben vara pigga längre och Johan som hade piggnat till rejält fick ge honom en hand i ryggen fram till målet.

Hur som helst var det ett glatt Team Aptum som korsade mållinjen, gav Micke en kram och konstaterade att vi äntigen fått till ett jämnt lopp ( läs utan att Olof väggat på Ornö).



Slutade 10a efter att ha passerat 6 lag på sista halvan av loppet.

Tack till Aptum för stödet, Icebug för greppet och stort tack till organisationen som fixar ett grymt lopp.

 Lite bilder från triscore.se

Inför Ö till Ö i Totalt Umeå

Förra veckan så träffade vi lokaltidningen Totalt Umeå. Kolla sidan 20 - 21.

http://www.e-pages.dk/totaltumea/90/

Ironman Kalmar 2014

Skönt med triathlon och i synnerhet ovan nämnd distans med dess förmåga att alltid släcka ett brinnande behov av smärtstimulering. Det är med värkande ben och ett överkört psyke vi lämnar åtets tävling bakom oss.

Johan i mål på 8:57 vilket kan läsas som nytt personbästa och seger i H35 (9:a totalt och 3:e bästa svensk). Skönast är att han äntligen lyckades smiska den för många magiska 9-timmarsbarriären! Uppseendeväckande att han andra året på raken erbjuds en plats till Hawaii något även Olof med sin 6:e plats i H35-39 på fina tiden 9:24 lyckades med. Vi valde båda att tacka nej på grund av många olika anledningar men att se glädjen i den som får en plats via "rolldown" är något speciellt det med.

Olof höll tyvärr inte ihop på cykeln och trots en helt ok löpning (3:11) så tappade han sitt högt uppställda mål. Å andra sidan visade vi båda upp en mer än godkänd simning på strax över respektive under timmen. För Johans del fick han ett bra kvitto på att årets löpträning givit resultat då avslutande 42 km löptes på 3.03!

Lite återhämtning på det här så kommer vi mer förbereda än någonsin till årets största fest: ö till ö (Sandhamn-Utö) den 1:a september!!

Sist men inte minst stort tack till Ironman Kalmar som för första gången introducerade vågstart på simningen, något som besparade oss och sannolikt flertalet av övriga deltagare en del panikångest.

Sist men inte minst så vill vi tacka Aptum som inför denna resa lånade ut en bil till oss. Vi vill även tacka Simon och Karin som lånade ut sitt hus i Kalmar.

Johan i mål och tror att han missat 9-timmarsgränsen.

Johan får reda på att han gått under 9 timmar.

Johan firar målgången.

Olof med lätta steg på första delen av löpningen...sen blev det tyngre.

Seger i Loftahammar

Vilken dag vi fick i Loftahammar, bra arrangemang i en sagolik skärgårdsidyll och Team Aptum först över mållinjen efter 5 timmar och 58 minuter, seger med andra ord!

20-talet lag genomförde lördag 2:a augusti det ganska tuffa simma-springloppet LED (Loftahammar Endurance Day) i strålande solsken, lugna vindar och ca 25 grader i både luft och vatten. Banan mäter ca 9 km simning och 33 km löpning, alltså förhållandevis stor andel simning jämfört med andra simma-spring lopp.

Vi hade en lika bra som enkel plan för dagen –löpa hårt, simma hyffsat samt vara snabba i och upp ur vattnet-. Vi tog ledningen med god marginal redan från start, den första löpningen (7,2 km) gjordes på hyffsade 28 minuter, inga andra lag hängde med. Under resterande del av dagen avlöstes kortare löpningar av mestadels längre simningar på ca 1000 m. Segermarginalen i mål var hela 45 minuter och det är inte ofta man kan unna sig lite ryggsim som omväxling på den sista simsträckan… Nämnas bör att banan var den tveklöst bäst markerade simma-spring banan vi genomlevt, känslan av seriositet genomsyrade hela denna tillställning.

Vi gör ingen hemlighet av att den här tävlingen till stor del fungerade som ett bra träningspass och genrep inför ö till ö varför vi tog tillfället i akt och testkörde lite ny utrustning (dolme, vätskesystem mm) som visade sig fungera bra. Våra Icebug Acceleritas visade sig vara ett utmärkt val även denna gång, där finner vi inga bättre alternativ.

Sammanfattningsvis, vi hade en bra dag i fint sällskap. Vi kan inte annat än rekommendera LED. 

Närmaste dagarna följer lite triathlonspecifik träning eftersom vi båda planerar köra Ironman Kalmar den 16 augusti.

Det är alltid skönt att gå i mål.

Johan på Farleden

Tre simma-spring lopp har planerats under säsongen: Farleden, i Arkösunds skärgård (Östergötland), Loftahammar Endurance Day (Småland) och så den stora finalen Ö till Ö (Sandhamn – Utö).

Här kommer en första rapport. Farleden är en helt ny tävling och att döma av årets väl fungerande arrangemang som lockade nära hundra deltagare har tävlingen en ljus framtid. Banan mäter ca 2,5 km simning och 14 km löpning och genomförs i en utomordentligt fin och delvis ganska krävande miljö då löpningen var oväntat bråkig i mestadels obanad skog samt på mindre stigar. Mina förväntningar på prestation och placering var inte skyhöga den här gången eftersom distansen är kort för att passa mig, dessutom stördes uppladdningen något av en veckas förkylning i juli. 

Pigga ben och stark i överkroppen tryckte jag ändå på i hård fart redan från start. Det bildades en liten tätklunga på 5-7 personer som redan under andra löpningen (4 km) på Arkö spreds ut och jag placerade mig där som trea. Kände aldrig att jag närmade mig tätduon på allvar, trött och rätt nöjd följaktligen i mål som trea.

Observeras bör att loppet är en individuell drabbning de tävlande emellan, till skillnad mot flertalet övriga simma-springlopp som körs i lag om två. Som bekant har vi haft fint sommarväder i landet med höga temperaturer såväl i luft som vatten varför våtdräkten lämnades hemma för dagen, fantastisk känsla då man iförd endast badbyxor och skor ges en högst naturligt naken frihetskänsla simmandes och springades fram i skärgården.

Nu ligger jag med benen i högläge och väntar på att Team Aptums andra hälft (Olof) ska ansluta Östersjökusten. På lördag väntar oss en svettig utmaning, Loftahammar Endurance Day, ca en mil simning och 33 km löpning, distanser som passar Team Aptum som hand i handske.

Kort om XTERRA Sweden

Förra helgen så körde jag XTERRA Sweden i Stockholm. XTERRA är terrängtriathlon (1500m sim, 30km mtb och 10km trail).

Veckan innan så gick det en träningstävling här i Umeå som jag har glömt att skriva om (fastnade i utskast... kanske kommer senare då). I och med denna träningstävling, som jag vann, så kändes det som att det kunde gå hyfsat i Stockholm.

Jag provcyklade banan dagen innan tävlingen och konstaterade att den var riktigt fin..men ganska teknisk så jag räknade med att få stryk i cykelmomentet.

Startskottet gick och jag kom iväg bra på simningen, tog det ganska lugnt och det var en väldigt behaglig simning om man jämför med en Ironman där det är krig första 1500... tryckte lite sista 300 för att känna på lite och det kändes bra. Som en kokt korv i våtdräkten dock... hade varit skönt utan men då hade det gått lite långsammare för mig.

Cyklingen gick hyfsat ändå, min korta mtb-karriär visade sig på de tekniska partierna men när det var lättcyklat så hade jag ok tryck. Tappade tex 4min på Daniel (FJS) vilken var den enda som jag kände till i min åldersgrupp.

Löpningen gick riktigt bra och jag är glad att jag hade vätska med mig. Pigga ben hela tiden och det var snarare andningen som var spärren... det märks att mtb tar på hela kroppen, på en vanlig triathlon så är ju överkroppen helt fräsh inför löpningen. Det var ett bra drag att ta med vätska på löpningen för det var varmt!

Gick om några på löpningen och kunde kuta i mål som 2a i min åldersgrupp, 31sek från 1a plats...

Fick en slot till VM på Maui också! Skitkul!

Imorgon är det sm-cuptävling i sprint här i Umeå... det kommer att bli svettigt!

Nöjd efter målgång.

Slitigt inför målgång.

Simträning i havet

Det fåtal veckor under året möjlighet ges försöker jag simma så mycket jag bara hinner i havet, simning i havet utan våtdräkt är sommar när den är som allra bäst! Idag avverkades ca 6km, en vändbana med start i mörkviken - en tur runt hampholmen - vidare runt gärdsholmen och ut någon kilometer i syrsan för att vända tillbaka samma väg. Formen börjar infinna sig, de nästkommande swimrun-tävlingarna närmar sig… Farleden (27 juli) och Loftahammar Endurance Day (2 aug). Tack Dan Åkerblom som uthärdar såväl sol som regn i följebåt, allt för min säkerhet

- Johan

Johan kvalade till VM 2015

Sm triathlon över långdistans och tävlingspremiär för säsongen sista helgen i juni. Kul med tävling efter en lång vintervila. Vätterntriathlon i motala stod för arrangemanget och distanserna 4 km simning, 120 km cykel, 30 km löpning. Temperatur för dagen gjorde tyvärr att simningen kortades till 3 km. Vädret med regn, blåst och lufttemp 12 grader gjorde i övrigt cyklingen rätt brutal...

Jag körde med bra tryck och kroppen svarade, landade i mål som 2:a i h35. Tyvärr lyckades jag med det omöjliga, att springa fel på löpningen, missade en vänsterpil och sprang i fel riktning (en hel km dessutom), fick således vända om och felnavigeringen satte sin prägel på kvarvarande 15 km av löpningen.

Sammanfattningsvis ett fint formbesked och en ok placering. Måttligt road av att löpa två extra km och därmed tappa segern i h35, men att springa rätt väg är en del av sporten, bättre lycka med det nästa gång johan!

Motala arrangerar för övrigt vm på ovan nämnd distans 2015, förhoppningen är att jag då åter ligger i Vättern och väntar på startskottet. Årets tävling var kval till nästa års vm och platsen är tagen!!

- Johan

Celtman 2014

För några vintrar sedan så stötte jag ihop med en person som heter Johan Hasselmark. Jag skulle senare på året köra Ö till Ö och Johan är ju lite av en legend i sammanhanget så han gav mig lite bra tips.

Tidigare i år så frågade Johan om jag kunde ställa upp som support under Celtman, supportrollen innebar att serva honom under loppet (från bil på cyklingen och som medlöpare under sista 2/3 av löpningen). Jag avbokade min planer på SM i långdistans i Motala och kastade därav bort min chans till att köra VM nästa år... helt klart värt det men ändå ett ganska tufft beslut speciellt då min lagkamrat Johan under våren satsade mot Motala.

Nåväl; Johans plan var att köra hårt på berget så jag hade tränat bra och var i jävligt bra form inför resan till Skottland.

Tävlingen Celtman är 3km simning i kallt vatten (13 grader) 202km kuperad cykling (2000hm) och en mara över ett berg. Johan hade en andra plats sedan 2013 och åkte inte tillbaka för att komma 2a igen. Planen var att ha en liten lucka inför löpningen som kunde ätas upp på första 15km för att sedan krossa på berget.

Allt gick enligt plan och Johan växlade efter en stark cykling (banrekord) ut på löpningen 2min efter ledaren.. ok kanske inte helt enligt plan men Johan såg stark ut. Jag kastade in hans cykel i bilen, åkte runt till foten av berget, bytte om och sprang för att möta Johan.

Växling ut på bergsetappen och jakten på ledaren inleddes uppför berget. Strax innan toppen av första stigningen passerade vi ledaren som var helt rökt. Skönt men inte avgjort ännu för strax bakom så ångade 3an på uppför berget.

Vi vändningen på andra toppen så hade Johan ca 5min lucka som vi sedan drygade ut med 15min på löpningen utför berget. Väl i mål så satte Johan nytt banrekord och hade en lucka på ca 20 min till 2an.

Perfekt lopp av Johan som var imponerande stark hela vägen. Jag fick ett bra pass och jag är mycket nöjd med min egen insats (kastar jantelagen lite här).

Det som skakade upplägget lite var att Johans cykel inte kom fram förrän 2h innan bussen skulle gå till starten. Det var dock många som jobbade så att Johan skulle få låna en cykel och det visar på vilket fantastiskt familjär stämning det är på xtri-tävlingar.

Är mycket glad över att jag fick förtroendet att hänga med på resan.

Liten film om tävlingen.

Seger i Urskogsloppet

Igår sprang jag Urskogsloppet och det blev seger.

Efter 2 lugna km så gick jag och Johan Johansson upp och drog; snabbt var vi ensamma. Johan fick en lucka vid 6km som jag tätade ihop någon km senare (han är bra utför). Vi sprang och småpratade mest hela tiden och på grusvägen gick jag upp och drog. Johan släppte min rygg efter någon km och jag kunde kuta i mål som segrare. Inte supertrött i mål.

Min plan var att hänga med täten genom skogen och avgöra på grusvägen. Planen höll med andra ord. Kanske lite fegt att inte gå upp och attackera i skogen men jag hade min plan.

Enligt uppgift betydligt blötare än förra året. Men jag tyckte inte att det var så blöt...kanske min referenspunkt har flyttats lite efter passen på gungflyn kring Grössjön :D

Otroligt fint lopp och det var roligt att ta hem segern. Sprang i mina Icebug Acceleritas vilket var ett perfekt skoval!

Såg efter loppet att brandsläckarna i gymnasiksalen levererats av Aptum...bara en sån sak :)

Artikel i Örnsköldsviks Allehanda

Efter målgång. Foto: Anders Nordin

Fotnot: Min farfar levde inte i Långviksmon men han kommer därifrån och jag känner inte till bygden...men den är sagolikt vacker så jag är lite stolt att ha en rot där.

Swimrun

Årets första swimrun tillsammans med Johan avverkades igår och det var även premiär för de våtdräkter som vi införskaffat inför denna sommar.

När vi tidigare varit med på Ö till Ö så har vi kört med en vanlig simdräkt som vi låtit sy in en främre dragkedja på vilket har funkat bra men inte perfekt.

I vintras fick jag kontakt med Calle Ringborg på Addnature och han ordnade ett bra pris på Heads våtdräkt som är specialgjord för swimrun och detta är vi såklart tacksamma för.

Vi bor i Umeå och det är ju inte skitvarmt i vattnet så vi väntar någon veckan innan vi kapar ben och armar...kanske fegt men ok; låt gå :)

Ansiktslyftning medelst gummimössa.

Blodomloppet 2014

I tisdags sprang jag Blodomloppet i Umeå (10km).

Jag kom på andra plats på tiden 33:12 (33:05) vilket jag är mycket nöjd med; har inte kört så mycket fart men jag har känt att formen är god. Startade avslappnad och fann mig ganska snart i ledning men efter 2km blev jag omsprungen av vinnaren som jag inte orkade hänga med.
Sista två kilometrarna var kämpiga för låren stelnade rejält, men jag lyckades hålla undan :)

Det enda som är lite tråkigt är att banan inte är kontrollmätt så jag får ladda inför ett nytt lopp om jag skall kunna hävda ett pers på milen. Får se hur det går...

Målrakan. Foto: Thomas Björklund

Gristisdagar och tävlingspremiär

Gristisdag är kanske inte det mest lockande namn på gemensam träning men väl ett koncept som jag tror är bra nämligen träningstävling! Även om det är mot klockan så är det något speciellt med gemensam start och klara-färdiga-gå. Uppmuntrar alla i Umeå som vill pressa löphastigheten lite att dyka upp vid kvarnen på Gammlia kl 19:00 på tisdagar!

Konceptet är enkelt; 3 x 3,7km (alltså elljusspåret), ganska kuperat. Varv ett och tre körs lugnt och gemensamt och varv 2 MAX. Den som är tröttast i mål vinner. Enkelt!

Förra veckan slog jag pers (12:04) vilket jag är ganska nöjd med... sub 12 nästa gång alltså :D

Tävlingspremiär:
Igår gick tävlingen Gammliaterrängen för 37e gången vilket i sig är imponerande. 8km ( typ 2x3,7an och lite till).

Förra året skadade jag mig på tävlingen så jag var tveksam in i det sista men då Gristisdagarna har gått bra så kändes det tryggt.
Helgen bjöd kanske inte på den bästa uppladdning med 3h kuperad löpning i Bjurholm där väskan lastats full och 3+1h cykel på söndagen men det kändes helt ok i benen under dagen så...

Körde kontrollerat och hade på sekunden samma tid på båda varven. Totaltid 28:18.. ingen supertid men helgen var ganska hård så jag är nöjd. Var duktigt stum i benen i början av sista kilometern men jag slog av lite så det släppte. Tiden räckte till ett silver i M35 och Järnet (triathlonklubben) tog bron i lag-veteran DM :D Bara en sån sak..kul med klubb-/lagmedalj.

Kul att Henrik och Luke kom förbi och peppade längs banan ( Henke tog några bilder och Luke chefade upp stämningen på sin 3-hjuling).

Lite bilder...

Gristisdag dagen efter Gammliaterrängen..tog det lugnt (14:00) för att inte "fucka" vaderna.

Gammliaterrängen 2014. Foto: Henrik Enberg

Kebnekaise Classic 2014 - Näst bäst eller first looser?

I helgen som var så ställde jag upp i Kebnekaise Classic tillsammans med Johan Johansson. Tävlingen är ett 2 dagars etapplopp i Skidalpinism som bjuder deltagarna på magnifika vyer, höga toppar, sugande uppförskörningar och branta åk. Detta förutsatt att vädret tillåter...

I år så blåste det en hel del, Kebnekaiseområdet är väderkänsligt och av säkerhetsskäl så går det inte att vistas på höjd i dåligt väder. Reservbanan blev utmanande och bra även om målet med tävlingen är att bjuda på en spektakulär bana.

Nåväl; efter 2 dagars tävlade i totalt drygt 7 timmar så fick vi se oss besegrade med 9 minuter av laget Fjällframfart (Björn Gund och Andre Jonsson).

Första dagen gick i makligt tempo med någon farthöjning mitt på där ingen av de tre lagen som låg i topp kunde skapa lucka förrän mot slutet när Fjällframfart efter ett snabbt utförsåk fick en lucka som dom drygade ut i den sista uppförsbacken.
Tråkigt att Team Dynafit med Fredrik Sätter och Axel Jonsson bröt efter att Axel ramlat i sista backen och skadat sin fot; dom hade slagit oss med minuten första dagen.

Dag två blåste bort totalt och det blev en varvbana, 4 varv med totalt ca 600hm. Vi startade 2 minuter efter och tappade någon minut på varje varv. Jag snoddade Johan de tre sista varven och jag hade inte kraft att dra oss närmare ledarna som till slut vann med totalt 9 minuter. Stort grattis till dem!

Jag var riktigt trött när jag kom i mål men hämtade mig snabbt, tror att jag fick i mig lite för lite vätska för jag var riktigt fräsch bara några minuter efter målgång där det serverades blåbärssoppa och bulle :D

Min känsla efter tävlingen var lite blandad; jag kände mig, trots att jag var matt mot slutet, riktigt stark hela vägen. Utförsåkningen sög betydligt mindre än den någonsin gjort tidigare vilte var glädjande då jag bedriver större delen av min träning i en backe på 46 höjdmeter och får hitta alternativa vägar i träningen... Samtidigt så vill jag vinna Kebnekaise Classic och lyckades inte med detta. Vinst var ett uttalat mål och något som jag verkligen trodde att vi skulle kunna göra. Bara att komma igen starkare nästa är :)

Tack STF Kebnekaise för ett trevligt event!

Samarbetet med Icebug fortsätter

Vi vill med detta säga att vårt samarbete med Icebug fortsätter och att vi är mycket glada för detta.

Johan kommer uteslutande att nöta Spirit och Acceleritas då han gillar tunna skor med stor löpkänsla..oavsett distans och underlag. Till exempel så vann han Ursvik Ultra 2013 i ett par Spirit :)

Olof springer mer än gärna i ovan nämnda modeller men skall i sommar även prova Enlight och Ardor som är mer dämpade om så krävs.

Skovalet på Ö till Ö blir Acceleritas4 då gummit RB9X greppar bra på allt.. även snorhala stenar!!

Spirit, Acceleritas, Ardor samt Enligt.

Stay tuned och tveka inte att fråga oss om våra upplevelser i våra skor från Icebug som vi nöter mycket och med ett leende på läpparna...nästan jämt :D

Transgrancanaria

Förra veckan så besökte jag min mor på Gran Canaria och då passade jag på att springa ett lopp där som heter Transgrancanaria. Hela loppet är 12mil men det går även att springa kortare distanser och jag valde 44km. Totalt var det 2900 personer anmälda fördelat över de olika distanserna och i min klass var det ca 730 startande.

Snabb registrering 2 dagar innan start som inte bjöd på speciellt mycket förutom att jag kom till insikt att det finns en massa olika traillopp runt om på Kanarieöarna; alla öar har sitt stora lopp och man inser att trailrunning är betydligt större än vad där är i sverige.

Dagen innan tävlingen så provsprang jag lite i bergen för att testa på utrustning och underlag; det var brutalt varmt men fantastiskt :)

Prova bana innan loppet..

Nåväl, 08:00 så gick bussarna upp till starten på toppen av Gran Canaria (1900möh). Vi kom med den sista bussen så väl framme var det 15min till start. Snabbt toabesök och sedan in i startfållan.. nedräkning från 10 och sedan gick starten.

Hängde med bra första 4km och farten var hög men inte plågsam; insåg att jag tappade utför på stigarna men tog in uppför och på vanlig väg, även utför.
Kring 4km ramlade jag och slog i knäskålen samt blev sparkad i ansiktet av en medlöpare (olyckshändelse), trodde att det var lugnt och att smärtan skulle avta efter någon minut men det gjorde den inte och varje steg utför smärtade... här slutade jag tävla och fokuserade på att inte stressa knät. Trots detta så slet loppet ordentligt mycket då huvuddelen var utför (3300m utför och 1300 uppför ca)... jag hade det behagligt i 20km men sedan så började även fötterna att värka på grund av blåsor. Jag brukar alltid springa i nya sockar när jag tävlar på lite längre distanser men just denna dag valde jag ett par slitna kompressionstrumpor som jag hade haft på Ö till Ö. Tänkte att det skulle vara bra men det var nog det sämsta valet denna dag. Skovalet var ok; lite tjockare sula än Acceleritas hade varit skönt men det kan räcka med en lite tjockare iläggssula för skon är verkligen skön att springa i. Gummit greppade bra på alla underlag som ön bjöd på; även på blank sten!!

Riktigt fint väder och riktigt tufft underlag...

Loppet var superfint, peppad publik som skrek "animal"? och väldigt bra och välutrustade energistationer där jag fick hjälp med att tvätta lite skrubbsår och fylla vattenflaska (hade inte superbråttom genom stationerna...).

Rejält trasiga fötter och slaktade lår tog mig till slut till mållinjen i Meloneras där mor, bror och Anna väntade. Jag var rejält trött vid målgång men hämtade mig snabbt. Kroppen är i form men värmen och banprofilen tog ut sin rätt :)

Med många lärdomar rikare ser jag fram emot fler lopp av denna karaktär; det var fantastiskt fint och jag kan verkligen rekommendera att åka ned och prova.

Jag växlade några ord med Timothy Olson som kom 3a i långa loppet och som även sprang förbi mig utför på en smal slingrig stig....han var ganska borta men hemskt vänlig :)

SM i Åre

SM gick i år igen i Åre under namnet som ingen riktigt vet hur som skall uttala; Vaeride. Jag hade tidigt bestämt mig att det var denna tävling förutom Kebnekaise Classic som var mitt stora mål då jag någon gång hoppas på att kunna få åka i landslagsdräkt och just denna har varit uttalad som en tävling där en skulle kunna visa sig ha kapacitet. Stod som arrangör under SM i Umeå vilket gjorde att mitt deltagande var svårt där.

Nåväl; hade varit frisk hela hösten, stryrketräningen har gått bra och många timmar i myrar tillsammans med Rydvall (Team Haglöfs Silva) bäddade för en bra laddning. La en hel del volym helgen innan och toppade med några dagar fartträning i början av veckan för att sedan plana ut och förhoppningsvis hitta formen till helgen.

På tävlingsdagen så var jag trött i kroppen, sjukt seg men på morgonens korta löp så kändes det lätt och fint i benen. La mig på eftermiddagen i sängen för att sova lite och somnade direkt, känslan i kroppen var att antingen var jag förkyld eller något annat. Det visade sig att det var något annat...

Vi åkte till starten och värmde upp, kände mig lätt och fin och jag kunde värma ordentligt men en lång sväng i backen med någon rejäl sprint för att få igång benen.
Jag la skidorna på startlinjen och inväntade starten... 10, .... , 5, Pang! Starten gick. 3 sek senare tappade jag ena stighuden, vände tillbaka, plockade upp den tappade huden, grävde fram en reserv och satte på den. Tappade 1min och trodde att nu var det kört.

Jagade ikapp och var tillsammans med täten (visste jag inte då) redan vid första bytet. Utförskörning förbi den berömda vattenkanonen, ned förbi ett pistmaskinsgarage och ned till andra bytet. Körde på i relativt kontrollerat tempo och trodde att jag var långt efter. Frågade Johan som jag passerade vart täten var och han sa bra "Det har är täten".. ok, tillbaka i matchen mao.

I tredje stigningen gick jag om ledaren Patrik och sa till honom att det inte var en bra ide för jag hittar ju inte i Åre och käpparna var inte alltid lätta att se. Det är lättare att gå på en rygg/pannlampa än de käppar som satt längs banan. Lägg till att tävlingens käppar inte var de enda käpparn i backarna så har ni en bana som inte var tvärlätt att se när man låg i täten.

Upp på sadeln och i ledning med ca 20 sek... här åkte jag dock fel och hamnade i fel backe. Jag följde fel reflexer/käppar. Skit! På med stighudarna och upp tillbaka till en korsning där det fanns lite skyltar, grävde fram telefon, in på mailen och leta fram nummer till banchefen som jag var lite lätt (underdrift) irriterad på.

Letade mig tillbaka till banan men helt fel väg så jag kände mig diskad. Gick klart hela banan men inte för fullt för jag kände att jag inte hade åkt rätt väg och hade därigenom inte rätt till en placering. Dessutom så var jag rökt tidsmässigt ändå.

Gick i mål och var jävligt besviken både på mig själv som inte läst på nog mycket och på banana som jag inte kände var tydlig nog då det var många som åkte fel.
Fick bekräftat av banchefen att det var svårt att se käpparna där jag åkte fel (pga. att det hade frusit på så syntes reflexerna dåligt och dom som plockade in banan hade svårt att, med skotern, se reflexerna).

Nu har jag smält detta...nästan. Siktet är inställt på Kebnekaise Classic som jag skall köra med Johan Johansson. Kroppen kändes helt fantastisk på tävlingsdagen vilket gjorde det extra surt att åka fel. Men nu är det som sagt frammåt så gäller.

Grattis till Jossa och Patrik som vann och jag har inget otalt med tävlingsledningen :)


Har jag kapacitet då? Tja, det får vi väl se på nästa tävling.. förutsatt att jag tar mig i mål!

Ö till Ö 2014

Vi kom med!

Grymt skönt och tack till Micke och Mats för förtroendet. Nu återstår bara vår del; dvs. att ta oss hela och väl förberedda till Sandhamn.

Listan på deltagare som fått komma med på meriter visar att det kommer att bli hårt om topplaceringarna.

http://www.otillo.se/teams/

Från första året vi var med (2012).

Ö till Ö 2014 - "Spänd väntan"

Just nu är det pirrigt i kroppen... kommer vi med eller inte? Vi har som alla kanske inte vet sökt en plats till Ö till Ö baserat på våra meriter i diverse idrotter.

Försöker förgäves få tag på Johan för att höra om han är lika nervös som mig :)

Här kämpade vi på 2013 års tävling; gick inte som planerat men vi slet oss i mål.

Håll tummarna.. svar får vi strax efter 20:00 idag.