Ö till Ö... det var dags igen; efter en sommar med knäskador och nästan obefintlig löpträning så "sprang" vi till slut i mål på Utö bra mycket senare än planerat (27e herrlag).
Bakgrund:
Förra året så gjorde vi, enligt oss själva, en bra prestation på Ö till Ö (6a) även om i även då mötte väggen där på Utö. Den prestationen gjorde att vi fick vara med 2013, något som vi verkligen såg fram emot med skräckblandad förtjusning.
Sommaren började inte så bra då båda i laget åkte på misstänkta meniskskador så löpträningen fick kliva åt sida till förmån för cykelträning. Johan hade vunnit Ursvik Ultra tidigare på våren och Olof var i fin form efter en framgångsrik vinter inom Skidalpinism.
Fokus var egentligen för Johan att springa, och försvara sin medalj från 2012, på 100km och Olof skulle springa Icebug24 men knäskadorna satte käppar i hjulet för den planen så det blev IM-Kalmar för båda istället; därav cykelfokus. Någon gång i Juli kom löpträningen igång efter att ha legat nere i nästan 8 veckor...
IM-Kalmar:
Johan lyckades bra, Olof var uttorkad efter en dålig mage dagarna innan Ironman; Johan kvalade, men tackade nej, till Ironman Hawaii vilket var en prestation i sig med tanke på den uteblivna löptärningen. Olof gjorde inte så bra ifrån sig men bet ihop och lyckades i alla fall avsluta med en 3:14 maraton (helt ok med tanke på förutsättningarna och känslan under cyklingen...)
Nåväl; över till Ö-Ö..
Väl på Sandhamn så hade vi en plan och vi trodde (vilket bekräftades under loppet) att det var fina vindar för bra tider och vi var ganska kaxiga när vi stod på startlinjen även om våra knän var osäkra kort.
Starten gick och vi kom iväg bra och kände oss starka när vi började mata på över dom första öarna, men redan efter ca 3 timmar så märkte Olof att det inte var helt rätt med kroppen och resterande (framför allt dom sista 5) timmarna blev ett helvete. Knappt styrfart och lag efter lag passerade. Löpningen på Ornö kan knappast klassas som löpning, frossa och problem i magen löste av varandra. Benen gjorde ingenting när dom fick order att öka och det var nästan skrattretande för Johan mot slutet då han knappt blev svettig i det låga tempo som Olof kunde uppbringa.
Vi nämnde brytbåten men samtidigt så var det egentligen aldrig aktuellt.. har nu Mats och Micke snitslat upp så noga över alla öar så var det minsta vi kunde göra att gå i mål! Micke var tom ute live under tävlingen för att snitsla ett parti där det var rensat (av någon sur markägare?).
Mot slutet så tyckte Johan att Olof såg ut som en 90+ som hackade sig fram mot målet i sitt livs sista marathon och då vi redan insett att vi missat vårt mål stort så var det bara att skatta åt situationen.
Vad har vi lärt oss? Jo, massor... bl.a.
- Underskatta ingen tävling
- Kika i backspegeln och sätt upp realistiska mål
- Går det inte som tänkt så ha kul baserat på hur det går.
- Underskatta absolut inte Ö till Ö
Vi samlade oss ganska snabbt efter tävlingen och skickade in en ansökan till nästa år :)
I skrivande stund är Olof helt smärtfri och bukproblemen var en cysta som tryckte på ett ställe som skapade obehag (ofarligt som tur var). Träningen går nu på 100% och formen är långt mycket bättre än i somras.
Johan är i fin form men lite mer avvaktande vad gäller fartträningen.
Tack till Icebug som levererade grymt grepp tack vara
Acceleritas3, vi hade supergrepp även på såphala klippor!
Tack till
Aptum som lånar ut bilar och står för fiolerna ;)
Slutligen stort tack till alla som göra att Ö till Ö går att genomföra... otroligt positiv och bra crew som styr upp.
.JPG)
.JPG)
.JPG)
