lördag 8 februari 2014

SM i Åre

SM gick i år igen i Åre under namnet som ingen riktigt vet hur som skall uttala; Vaeride. Jag hade tidigt bestämt mig att det var denna tävling förutom Kebnekaise Classic som var mitt stora mål då jag någon gång hoppas på att kunna få åka i landslagsdräkt och just denna har varit uttalad som en tävling där en skulle kunna visa sig ha kapacitet. Stod som arrangör under SM i Umeå vilket gjorde att mitt deltagande var svårt där.

Nåväl; hade varit frisk hela hösten, stryrketräningen har gått bra och många timmar i myrar tillsammans med Rydvall (Team Haglöfs Silva) bäddade för en bra laddning. La en hel del volym helgen innan och toppade med några dagar fartträning i början av veckan för att sedan plana ut och förhoppningsvis hitta formen till helgen.

På tävlingsdagen så var jag trött i kroppen, sjukt seg men på morgonens korta löp så kändes det lätt och fint i benen. La mig på eftermiddagen i sängen för att sova lite och somnade direkt, känslan i kroppen var att antingen var jag förkyld eller något annat. Det visade sig att det var något annat...

Vi åkte till starten och värmde upp, kände mig lätt och fin och jag kunde värma ordentligt men en lång sväng i backen med någon rejäl sprint för att få igång benen.
Jag la skidorna på startlinjen och inväntade starten... 10, .... , 5, Pang! Starten gick. 3 sek senare tappade jag ena stighuden, vände tillbaka, plockade upp den tappade huden, grävde fram en reserv och satte på den. Tappade 1min och trodde att nu var det kört.

Jagade ikapp och var tillsammans med täten (visste jag inte då) redan vid första bytet. Utförskörning förbi den berömda vattenkanonen, ned förbi ett pistmaskinsgarage och ned till andra bytet. Körde på i relativt kontrollerat tempo och trodde att jag var långt efter. Frågade Johan som jag passerade vart täten var och han sa bra "Det har är täten".. ok, tillbaka i matchen mao.

I tredje stigningen gick jag om ledaren Patrik och sa till honom att det inte var en bra ide för jag hittar ju inte i Åre och käpparna var inte alltid lätta att se. Det är lättare att gå på en rygg/pannlampa än de käppar som satt längs banan. Lägg till att tävlingens käppar inte var de enda käpparn i backarna så har ni en bana som inte var tvärlätt att se när man låg i täten.

Upp på sadeln och i ledning med ca 20 sek... här åkte jag dock fel och hamnade i fel backe. Jag följde fel reflexer/käppar. Skit! På med stighudarna och upp tillbaka till en korsning där det fanns lite skyltar, grävde fram telefon, in på mailen och leta fram nummer till banchefen som jag var lite lätt (underdrift) irriterad på.

Letade mig tillbaka till banan men helt fel väg så jag kände mig diskad. Gick klart hela banan men inte för fullt för jag kände att jag inte hade åkt rätt väg och hade därigenom inte rätt till en placering. Dessutom så var jag rökt tidsmässigt ändå.

Gick i mål och var jävligt besviken både på mig själv som inte läst på nog mycket och på banana som jag inte kände var tydlig nog då det var många som åkte fel.
Fick bekräftat av banchefen att det var svårt att se käpparna där jag åkte fel (pga. att det hade frusit på så syntes reflexerna dåligt och dom som plockade in banan hade svårt att, med skotern, se reflexerna).

Nu har jag smält detta...nästan. Siktet är inställt på Kebnekaise Classic som jag skall köra med Johan Johansson. Kroppen kändes helt fantastisk på tävlingsdagen vilket gjorde det extra surt att åka fel. Men nu är det som sagt frammåt så gäller.

Grattis till Jossa och Patrik som vann och jag har inget otalt med tävlingsledningen :)


Har jag kapacitet då? Tja, det får vi väl se på nästa tävling.. förutsatt att jag tar mig i mål!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar