Nya kompisar

Jag har skrivit på ett samarbetsavtal med Scarpa och genom detta avtal så kommer jag att köra skidalpint i ett par Scarpa Alien 1.0. Very nice!

Scarpa Alien 1.0

Denna pjäxa använde jag förra året och jag har inget negativt att säga om den; mina fötter klarade sig utan skavsår vilket är något som jag inte lyckats med tidigare år. Snörningssystemet passar mig perfekt och mina breda, och knöliga fötter, har det skönt även under en heldag på fjället. Den är fantastiskt lätt, styv och i gåläget så är det svårt att känna att man har en pjäxa på fötterna.

Jag plågade mina skor ganska hårt förra året och när jag tittar på vibramsulan så ser den som ny ut vilket gör att jag bedömer att den håller bra!

Den har ett syskon också som Andre Jonsson har recenserat här; ett mycket bra alternativ som inte kompromissar alltför mycket på kvalitet men som är mer skonsam för budgeten (läs halva priset).

Tvekan inte att fråga mig om ni undrar något och om inte annat så ser vi på Bräntberget :)

Löpning i helgen

I helgen så bjöds det på ett långpass löpning och det var minst sagt optimala förhållanden... för mig som hade ståldubb under fötterna. Odubbat idag var lite klurigare då underlaget bitvis var isbana men i stort så funkade det bra ändå.

Det är superfint ute den här årstiden och jag kan verkligen rekommendera att ni tar er ut och kutar. Kom ihåg att ståldubb är extremt bra att ha på blankis ;)

På färden så fick vi med Björn och Josefina från från Team Haglöfs Silva och Johan Sandberg (legendarisk (och ödmjuk) skidåkare). Det var alltjämt glatt humör förutom en tyst minut efter ca 3.5h :D

Kör hårt i höst, snart kommer snön!!

Extremt hal väg, utan ståldubbar så är det omöjligt förutom på kanten.

Extremt dålig bro...kanske den sämsta jag sett.

Extremt bra sko!

Efter ett löppass är det skönt att ge fötterna och apelsinen en filt att ligga på.

Ö till Ö 2013 - "Vi hade i alla fall tur med vädret"

Ö till Ö... det var dags igen; efter en sommar med knäskador och nästan obefintlig löpträning så "sprang" vi till slut i mål på Utö bra mycket senare än planerat (27e herrlag).

Bakgrund:

Förra året så gjorde vi, enligt oss själva, en bra prestation på Ö till Ö (6a) även om i även då mötte väggen där på Utö. Den prestationen gjorde att vi fick vara med 2013, något som vi verkligen såg fram emot med skräckblandad förtjusning.

Sommaren började inte så bra då båda i laget åkte på misstänkta meniskskador så löpträningen fick kliva åt sida till förmån för cykelträning. Johan hade vunnit Ursvik Ultra tidigare på våren och Olof var i fin form efter en framgångsrik vinter inom Skidalpinism.

Fokus var egentligen för Johan att springa, och försvara sin medalj från 2012, på 100km och Olof skulle springa Icebug24 men knäskadorna satte käppar i hjulet för den planen så det blev IM-Kalmar för båda istället; därav cykelfokus. Någon gång i Juli kom löpträningen igång efter att ha legat nere i nästan 8 veckor...

IM-Kalmar:

Johan lyckades bra, Olof var uttorkad efter en dålig mage dagarna innan Ironman; Johan kvalade, men tackade nej, till Ironman Hawaii vilket var en prestation i sig med tanke på den uteblivna löptärningen. Olof gjorde inte så bra ifrån sig men bet ihop och lyckades i alla fall avsluta med en 3:14 maraton (helt ok med tanke på förutsättningarna och känslan under cyklingen...)

Nåväl; över till Ö-Ö..

Väl på Sandhamn så hade vi en plan och vi trodde (vilket bekräftades under loppet) att det var fina vindar för bra tider och vi var ganska kaxiga när vi stod på startlinjen även om våra knän var osäkra kort.
Starten gick och vi kom iväg bra och kände oss starka när vi började mata på över dom första öarna, men redan efter ca 3 timmar så märkte Olof att det inte var helt rätt med kroppen och resterande (framför allt dom sista 5) timmarna blev ett helvete. Knappt styrfart och lag efter lag passerade. Löpningen på Ornö kan knappast klassas som löpning, frossa och problem i magen löste av varandra. Benen gjorde ingenting när dom fick order att öka och det var nästan skrattretande för Johan mot slutet då han knappt blev svettig i det låga tempo som Olof kunde uppbringa.

Vi nämnde brytbåten men samtidigt så var det egentligen aldrig aktuellt.. har nu Mats och Micke snitslat upp så noga över alla öar så var det minsta vi kunde göra att gå i mål! Micke var tom ute live under tävlingen för att snitsla ett parti där det var rensat (av någon sur markägare?).

Mot slutet så tyckte Johan att Olof såg ut som en 90+ som hackade sig fram mot målet i sitt livs sista marathon och då vi redan insett att vi missat vårt mål stort så var det bara att skatta åt situationen.

Vad har vi lärt oss? Jo, massor...  bl.a.

• Underskatta ingen tävling
• Kika i backspegeln och sätt upp realistiska mål
• Går det inte som tänkt så ha kul baserat på hur det går.
• Underskatta absolut inte Ö till Ö

Vi samlade oss ganska snabbt efter tävlingen och skickade in en ansökan till nästa år :)

I skrivande stund är Olof helt smärtfri och bukproblemen var en cysta som tryckte på ett ställe som skapade obehag (ofarligt som tur var). Träningen går nu på 100% och formen är långt mycket bättre än i somras.

Johan är i fin form men lite mer avvaktande vad gäller fartträningen.

Tack till Icebug som levererade grymt grepp tack vara Acceleritas3, vi hade supergrepp även på såphala klippor!

Tack till Aptum som lånar ut bilar och står för fiolerna ;)

Slutligen stort tack till alla som göra att Ö till Ö går att genomföra... otroligt positiv och bra crew som styr upp.

Avslutar med en bildserie som vi fick från Johan Dahlhöjd ( www.crosstranad.blogspot.com

www.facebook.com/crosstranad )

Myr :)

Rubriken på detta inlägg räcker enligt två av dagens träningskompisar men jag känner att det kan vara fint med några fler ord och ett par bilder.

Myrmark saknas verkligen inte kring Umeå och jag kan verkligen rekommendera alla som vill ha ett härligt pass att söka upp närmaste (även om ni inte bor i Umeå..). Det känns skonsamt för kroppen och samtidigt extremt jobbigt om tempot dras upp.

Dagen inleddes med en stadsvandring i Gammliaskogen för att kolla in de nya längdpåren.

Glada miner i myren.

Extremt glada miner i myren.

Lämmeltåget.

Träffa snäll häst.

Nya friska tag

Hösten är varm i Umeå och jag nöter på med löpning och styrketräning. Har haft lite problem i magen sedan Kalmar så det har varit mycket upp och ned. Nu är jag genomlyst med ultraljud och allt tyder på att jag är frisk.

Nåväl; en återkommande favorit är den sk. Gristisdagen varje tisdag. Upplägget är enkelt; 3 varv på det kuperade 3,7km-spåret i Gammliaskogen. Första och sista varvet gemensamt, andra varvet MAX. Grisigt jobbigt! Stod på bra och snittade 3:31/km vilket är nära mitt pers.

Igår så var Niclas med och fotade så jag har några bilder på hur det kan se ut. Läser du detta och vill haka på så ses vi vid kvarnen på Gammlia kl 19:00 varje tisdag tills snön kommer :D

Oink oink...

Bra stämning efter snabba varvet. Foto: Niclas Store

Gemensam uppvärmning. Foto: Niclas Store

Härligt att kuta. Foto:Niclas Store

Team Aptum i Kalmar

Vi körde båda Ironman Kalmar den 17 augusti. Så här glad blev jag efter att kört till mig en plats till årets tävling på Hawaii (vilken jag senare tackade nej till...) Tiden, 9 tim 23 min går inte till historien som en av de snabbaste, men då årets tävling bjöd på ganska tuffa förhållanden, i huvudsak på grund av hårda sydliga vindar, är den största prestationen kanske ändå att jag inte blåste av ölandsbron..

Olof som hade oturen att tvingas starta tävlingen uttorkad, pga magproblem dagen innan loppet, klockade en tid närmare 10 timmar, bättre lycka nästa år!

/johan    

Pers på Holmsjön

Både Johan och Olof persade idag på vår lokala triathlonträningstävling!

Sjukt nöjda :)


- Posted using BlogPress from my iPhone

Samarbete med Icebug

Vi är mycket nöjda och stolta över att gå in i ett samarbete med Icebug.

Icebug är en oberoende svenskt skoföretag som levererar det bästa greppet på alla underlag vilket är en nödvändighet för en topplacering på "Ö till Ö".

Mer än enastående pepp/grepp...

Gammliaterrängen

Gammliaterrängen är en löptävling som har arrangerats i 36 år vilket är lite coolt. Lite mindre coolt var att jag fick en känning i ett knä i början av andra varvet som tvingade mig att slå av på takten.

Loppet löps över 8km uppdelat på två varv där större delen går på ett ganska hårt elljusspår i Gammliaskogen här i Umeå.

3:39/km är helt ok med tanke på att det är ganska kuperat men jag kan bättre. Det blev en silvermedalj i M35 trots allt. Sprang i mina gamla Icebug Sisu OLX då jag ville ha lite mer stöd... men dom är ju inte lika rappa som Acceleritas!

Här går det fortfarande helt ok

Första utomhuspasset

Lite stel i en vad och skavsår i baken sedan gårdagen gjorde att det planerade långpasset på cykel ströks.

Sjukt varmt i luften och 18 grader i vattnet. Årets första pass utomhus!
Kändes bra; skönt att sjöarna blir varma fort.

Alternativträning

Strålande väder i Umeå. Jag har kört min första duathlon och nu är det alternativträning med en förkyld Johan och hans döttrar :D

Träningsdag med Team Haglöfs Silva

Igår så följde jag med mina vänner i Team Haglöfs Silva som laddade för sin resa till Expedition Africa.  08:00 satte jag mig på cykeln och cyklade ca 23km från Umeå till Kont tillsammans med Mattias; det var lite motvind men annars en behaglig cykeltur.

Väl framme så fick jag en karta i ena handen och en kamera i den andra. Björn hade lagt en fin bana (ca 3h) och tryckt upp kartor, väldigt seriöst må jag säga... men... kartan åkte snabbt ned i fickan och det blev fokus på att få en massa bilder tagna under passet. Säkert 95% skräp men så är det ju; ta massa när en är på plats så blir det alltid någon som är bra. Tycker att det blev en hel del fina bilder och hur svårt är det egentligen med så färgglada motiv i så fint väder.
Nåväl; fartlek till mig och bilder till laget. Win-win. Löpning i strålande sol tillsammans med trevliga människor!

Efter passet fick jag lunch och sedan började dom andra packa inför sin tävling och jag styrde hemmåt på förvånansvärt pigga ben. Bra dag med trevligt sällskap, fin bana och strålande väder.

"Fotografen"

Skidalpin avslutning i Lappland...eller?

Kebnekaise Classic (Keb Classic) var för mig ett tydligt mål med vintern; ända sedan jag åkte till Österrike i November 2012 så har tävlingen varit något som jag sett fram emot och längtat efter att göra mitt yttersta i. Originalplanen var att tävla med Mattias Nyström från Team Silva men när laget blev Haglöfs Silva med nya tävlingar i fokus så hoppade han av projektet för att satsa helhjärtat på multisporten (han doktorerar och har mycket annat).
Paniken spred sig men jag lyckades få kontakt med Johan Johansson som jobbar som guide uppe i Keb och som har gjort bra resultat tidigare på tävlingen. Vi gjorde ett bra race tillsammans och jag skall försöka sammanfatta detta lite snabbt.

Det hela började med att jag åkte upp till Abisko för att delta i Nuoljasprinten (sista tävlingen i svenska cupen). Det var en trevlig tävling men jag var ganska ohotad och tog hem segerna med 10min marginal vilket är ganska mycket då tävlingstiden var 1 timma för mig. Jag gick dom första 500hm (dalstation till toppstugan) på 22 minuter vilket jag tror var något slags rekord (men jag har inte fått detta bekräftat). Denna seger gav mig segern i svenska cupen trots att Keb Classic återstod; det var inte så många fler än jag som kört alla cuptävlingarna men jag är ändå nöjd med att ta hem det :)

Vinst i sprinten på Nuolja. Foto: Torbjörn Thomsen

Efter Abisko åkte jag direkt till Keb för att ladda, lära känna och träna med Johan. Jag fick bo i personalboendet och jag kände ganska snart mig som en del i gruppen av dom som jobbade vintern på stationen. Fick ett par fina dagar och vi slipade in oss på all utrustning och hade en solid plan för hur alla byten skulle gå till. Vi kände att det inte finns marginaler till fippel i byten när rep, stegjärn och annat skall fram och bort.

Lavinkurser, montering av ett gäng högtalare och allmänt slappande ledde mig fram till den första delen av Keb Classic som var solosprinten. Jag vann ganska smärtfritt sprinten med 5 min marginal och hade tid till lite posering på firningen och jag tog det lugnt i utförsåkningen för att inte ramla; det var ganska rutten snö som jag inte litade på.

Firning under Solosprinten. Foto: Magnus Jilder

Själva Keb Classic då? Jo, den blåste kort sagt bort... banan blev kraftigt förkortad så dag ett bjöd på ca 3 timmars race och dag 2 ca 1:40.
Dag ett startade med en klättring på 1200hm som vi gjorde tillsammans med vinnarna Björn och Andre från Fjällframfart SK/Dynafit. Det var inte så mycket race och när Johan ville ta på vindjackan så ställde Björn upp och höll hans handskar. Tror att navigeringen var tryggare om dom gick med oss.
Efter första utförsåkningen som var ganska brant och obefintlig sikt så korsade vi storglaciären och åkte ned isfallsglaciären till Tarfala. Här valde vi att lägga på hudarna lite tidigt så Björn och Andre fick en lucka. Snodden åkte fram och vi lyckade jaga ikapp trots att dom försökte skaka av oss genom att gå korta slag. Men nu var det i alla fall race igen.
Vi åkte gemensamt ned genom Tarfaladalen och när vi skulle tillbaka mot stationen så gjorde dom andra ett bättre vägval (eg. så gjorde vi ett dåligt var och la på hudarna som vi sedan var tvugna att ta av) så dom andra tog ca 3 minuter på oss den första dagen. Lite lätt besvikna var vi; mest Johan tror jag men så är det ju med orientering och när det skall göras chansningar...det hade ju kunnat gå hem också :)

Ganska oberörd så startade jag dag 2 som skulle bli en varvbana. 2 varv på en bana som liknade solosprinten med firning och Via-Ferrata men som också innehåll en lång loop upp mot Jökelbäcken. Jag drog större delen av banan och vi lyckades ta in 30 sekunder på Björn och Andre vilket både dom och vi tyckte var stort...en vacker dag så kanske jag tar dom :)

Jag drar Johan upp mot Jökelbäcken. Foto:Magnus Jilder

Nåväl; turen i oturen gjorde att jag till helgen skall få köra Trofeo Mezzalama med Björn och en stark norrman som heter Ola Hovdenak. Det är med skräckblandad förtjusning som jag blickar mot nästa helg,

"Framåt Uppåt!" - citat: Anders Burman -

Keb Classic dag 1

Dag ett av Keb Classic genomförd och jag tävlade med en bergsguide som heter Johan Johansson.

Det blåser starka vindar så banan blev avkortad (ca 2100hm). Vi avslutade med ett dåligt vägval och ligger 3min efter inför omstarten imorgon.

Fortsättning följer...

- Posted using BlogPress from my iPhone

Bra början!

Första helgen i april avslutades traditionsenligt vinterns löpträning med distans modell längre och jobbigare, Ursvik Ultra heter tävlingen som utan tvekan går in på tio i topp listan av jobbiga saker att göra en lördagnatt. Tävlingen arrangeras mycket riktigt på natten (start midnatt) och platsen är ett kuperat skogsområde i Sundbyberg, Stockholm. För fjärde året stod jag på startlinjen småfrusen, trött och full av hatkärlek inför uppgiften, dock något högre förväntningar på mig själv denna gång då löpträningen i vinter fungerat bra och utan längre avbrott, har fått in några riktigt bra fartpass under senvintern.

Ursvik Ultra bjuder på 75 km i varierad terräng med underlag bestående av snö, is, vatten, grus, gräs, lera, sten, rötter i lite blandad mix (mest hårdpackad snö detta år vilket gjorde det hyffsat lättlöpt). Banan är 15 km (det s.k. extreme spåret på ursviks motionsområde) och löpes således 5 varv. Banan har ett par passager som är mer gång/klättring än löpning men samtidigt är merparten flack och lättsprungen (om man lyfter på fötterna vill säga). För första gången lyckades jag avverka hela loppet utan att snubbla/halka en enda gång, grattis Johan!

Grattis också till att jag inte sprang vilse en enda gång samt till seger i tävlingen, sprang i mål på knappa 6 tim, 30 min, några minuter från banrekordet. Egentligen var ingenting oväntat, jag löpte på dryga 6 tim, 40 min förra året så möjlighet till tidsförbättring var helt rimlig. Jag öppnade något i överfart första varvet och eftersom ingen medtävlande hängde på tvingades jag sololöpa genom hela natten, vissa stunder mentalt jobbigt men läget under kontroll fram till sista varvning, vid ca 60 km kroknade benen och min planerade fartökning uteblev (trots intag av stora mängder socker och koffein), jag höll mig dock löpandes utan problem in i mål, men banrekordet står sig ett år till.

Återstår nu att knyta ihop löpträningen med lite simning så ska det nog kunna bli en bra ö till ö tävling senare i år!

Är idag trött, glad och sådär tillfredsställd man bara kan bli av att avverka 75 km terränglöpning ensam i en nattsvart skog. Sist men inte minst tack till alla funktionärer som håller ställningarna hela natten, fantastiskt!

Top 3 herrar. Källa: mirandakvist.se

/Johan

Toppturshelgen i Hemavan gav ett SM-brons i vertikal

I helgen som var åkte jag till Hemavan för att vara med att som banläggare, funktionär och tävlande under Toppturshelgen. Linus som var tävlingsledare hade samlat ihop ett bra gäng och jag tyckte att roddningen inför och under tävlingen gick väldigt bra och smidigt.
Vi tillbringade 4 dagar i Hemavan och ägnade dom 2 första åt att reka banorna för Uhrwedersprinten och Ryfjället Upp, Ryfjället Upp var i år SM i vertikal precis som det var året innan. Strålande väder och många turer upp och ned kring centrumbacken i Hemavan samt en vända upp på Ryfjället var det som jag ägnade torsdag och fredag åt; mycket fint!

Tävlingarna gick för min del bra, jag hade inte laddat optimalt då jag nog hade velat ta det lite lugnare dagarna innan tävling och speciellt nu med två dagar på raken. Men trots detta tycker jag att jag presterade bra och jag hade en bra känsla i kroppen. Det jag nog är mest nöjd med är att min kropp nu inte blir så sliten efter tävlingar... vad detta har att göra med vet jag inte men jag har ju kört mer styrka och bättre kvalitet på passen så jag antar att det kan ha med det att göra. Sen en annan faktor kan ju vara att tävlingarna inte var så långa (1,5 resp. 1 timma lite drygt.)

Lördagen bjöd på en tävling på varvbana där varje varv var ca 360hm och tävlingstiden 1,5 timma. Reglerna är att man kör så många varv som man hinner på tävlingstiden och man får påbörja ett varv så länge klockan visar mindre än 90minuter. Jag missade precis ett 5e varv och slutade 3a ganska långt efter Björn och Andre som kom 2a resp. 1a, jag hade 1:20 upp till Björn som minst efter 3e varvet men jag strulade lite samt var lite seg på sista varvet så jag lyckades inte knappa in.

Olof in mot varving på Uhrwedersprinten. Foto: Linus Persson

På söndagen så var det SM i vertikal..vertikal är när man bara går uppför vilket betyder att pulsen är hög hela tiden jämfört med gårdagen då pulsen går ned lite i byten och utför. Uppvärmningen var nog inte optimal för jag fick inte upp pulsen riktigt samtidigt som att starten går i MAX direkt. Kan ju ha att göra med att jag var lite sliten också vilket är lika troligt.
Jag stod på bra, tycker jag själv, uppför Ryfjället och mot slutet så lyckades jag ta in på Andre men precis innan toppen när jag var inne i min långspurt och avståndet till Andre minskade märkbart så tappade jag en skida och tappade således fart och driv. Orkade inte ladda om till en ny spurt och slutade 22 sek efter andra. Nöjd med det! (tror nog att Andre hade svarat även om jag inte tappad skidan men då hade det blivit mer intressant...)

Spurt..eller var det nu var efter skidstrulet. Foto: Mattias Nystrom

Ganska trött, Andre gratulerar. Foto: Mattias Nystrom

Kul med is på alla hårstrån. Foto: Mattias Nystrom

Så för att summera: 2 tredjeplatser för mig varav ett SM-brons. Bra känsla i kroppen och inte hopplöst efter landslagsåkarna. Mer träning annat än Bräntis känns det som att jag behöver till nästa år även om Bräntis är great :)

Åker till Funäsdalen över Påsk så då får jag välbehövliga långkörningar inför Keb Classic som jag skall köra med Johan Johansson.

Säger som Burman: "Frammåt, Uppåt"

Distanspass med fartökning

I lördags så drog vi av ett pass som kommer att vara stommen i löpsatsningen i sommar. 2,5 timmar med fartökning mot slutet. Syftet med passet är att första delen går i hyfsat lugnt tempo (5min/km) och sen ökar farten den sista delen (4min/km). Första passet på året kört helt i det lugna tempot och sedan lägger vi över mer på den snabba delen för till sist köra hela passet i den högre hastigheten.

I lördags följde Björn och Robert (Robban) från Team Haglöfs Silva med på passet vilket var trevligt. Björn körde med lätt packad ryggsäck och Robban hade en fullpackad 40-liters!!

Nåväl; denna gång var fördelningen 1:50 medel och 0:40 hårt.

Vi körde igång på cykelvägar och vägar från Berghem ut till travet där vi körde en lite snutt på en snötäckt stig. Färden gick vidare längs vägen ut på den väg som travhästar tränar på ( mjukare än väg, hårdare än skoterled.) och tempot hölls nästan på sekunden.

Efter ett någon mil så vek vi av ut på ett skoterspår som var ganska hårt (Johan tyckte det var för löst :D ) men vi matade på även om vi tappade tempo här. Visst; det är inte tempot som är viktigt men ändå :P

Väl ute på väg igen så tog vi igen den tappade tiden, jag kände mig väldigt pigg i benen så jag tror att det var mitt fel att tempot nu skruvades upp ned mot 4:30 ist. för den planerade 5:00.

När klockan visade 1:50 så var det dags.. planen var 4:15 men då det var utför så gick det i styva 3:50-4:05 och gruppen blev lite mindre pratglad. Robban imponerade med sin stora väska och jag tror att Björn kände igen sig även om han denna gång var på andra sidan... Björn har en förmåga att själv skruva upp tempot.

Efter 7km var vi tillbaka i höjd med Böleäng och när vi kom in till Teg så var gruppen utspridd någon 100m. Vi samlade ihop oss och jag fick låna Robbans väska. Resterande sträcka sprangs i 4:40 ca och väl tillbaka på Berghem så hade jag duktigt stela vader. Björns lår är nog fortfarande lite slitna och jag fick höra att Robbans vad var lite stel.

Visst är det härligt att plåga sig lite ibland.

Nästa gång är det kanske fler som hakar på? Då kör vi 45min fartökning.

Grancan

Åkte på  en snabb resa till Gran Canaria; min mor bor där några veckor varje vinter och det passar sig ju att kombinera detta besök med cykling som enligt mig är toppen där nere :)

På vägen ned till Stockholm fick jag sällskap av Tor Troeng som skulle träna några dagar i huvudstaden.

Vi fick 2 dagar  cykling där nere på ön och kroppen kändes mycket bra.

Tor förklarade vikten av att aldrig ALDRIG bli katabol....

Bytte snö mot palm och sol

Berg

Brorsan

Kaffepaus

Pisspaus

San Bartolomé

Långpass

För någon vecka sedan så bar det iväg på långpass. Planen var att springa 5 timmar i 6min/km.
Med på turen var Olof, Johan och Nina. Längs vägen hakade Jonas och Robban på vilket blev ett oväntat stort gäng.
Turen gick som planerat förutom att Olof och Nina sprang raka spåret hem efter Innertavle medan Jonas och Johan sprang några vändor i Bräntis!? Hur tänkte dom där? Efter passet så skyllde dom på varandra :)
Tog några bilder...

Färdvägen

Finväder

Johan

Robban hade med sig delar av familjen

Robban och Jonas

Simträning och annat

Tidigt i vintras hade jag problem
med min axel vilket gjort att simträning ersattes av rehab. Igår körde jag ett simpass där jag tryckte på för fullt och det kändes mycket bra.

Johan har även anmält sig till Ursvik Ultra vilket gör att löpträningen är i full gång.

För mig är målen fortfarande skidalpina tävlingar men det är kul att löpningen får utrymme också.

På lördag skall vi springa ett långpass och jag hoppas på fint väder och att kameran inte glöms hemma :)

Kör hårt!

2a SM Skidalpinism

Idag körde jag SM i Skidalpinism och knep 2a plats. Nöjd med insatsen trots strul med dåligt (- läs: obefintligt) preparerade skidor; jag hade väldigt dåligt glid och tappade dyrbar tid på alla utförsåkningar som idag var väldigt flack. Fick jaga ikapp uppför och tappade och blev ikappåkt utför...surt!
Nåväl; jag har lärt mig massa och är peppad på mer tävling!!
Tack till Anders Burman som ger mig husrum och jag vet att han sitter och knapprar på en rapport från tävlingen.

Notera att jag kom 5a totalt (2 norrmän, vinnaren i Senior och vinnaren i H40 kom före)

Ö till Ö 2013

Vi var nog ganska säkra på att komma med men tävlingen lockar ju fler intresserade för varje år. Vi valde att bara söka på merit - det fanns möjlighet att köpa en lott eller att ställa upp i en kvaltävling - för vi kände att vår placering - 6a - från 2012 skulle räcka.

Detta räckte och vi är nu med i tävlingen!

Som Johan sa; -"Nu har vi en ny möjlighet att frysa ihjäl..". Det var varmt i vattnet 2012 vilket vi uppskattade :)

Ja, inte så mycket mer att säga just nu förutom att vi kommer att skriva lite om träning och annat i denna blogg.

Aptum tränar inför Ö till Ö 2012.
Foto: Magnus Jilder

Testa Topptursutrustning

Tack vare Uhrweder Sport och Utebutiken så finns det möjlighet att testa riktigt fin utrustning från Scarpa och SkiTrab.

Boka med Niclas Store på Utebutiken och häng med till Bräntis på en tisdag kl 18:00. Niclas drar detaljerna...

Har ni egen utrustning så haka på också.

Tel till Utebutiken: 090 - 120 220, 090 - 770 660

Väl mött!

Uhrweder Sport

Jag har denna vinter, i min skidalpina satning, fått hjälp av Uhrweder Sport som har försett mig med pjäxor från Scarpa.

Kommer i år att åka på Scarpa Alien 1.0. Pjäxan väger 680g vilket är världens lättaste pjäxa som inte är gjord helt i kolfiber!!

Jag har som många vet breda fötter vilket är ett problem när man skall ned i ett par plastskor men med dessa så sitter foten mycket bra. En stor del i detta är att pjäxans snörning är just en snörning... metalltrådar som drar ihop pjäxan och som gör att den passar alla fötter. Pjäxan finns även helt i plast vilket gör att den väger lite mer men att den blir hälften så dyr.

Nu är det bara upp till mig :)