Paniken spred sig men jag lyckades få kontakt med Johan Johansson som jobbar som guide uppe i Keb och som har gjort bra resultat tidigare på tävlingen. Vi gjorde ett bra race tillsammans och jag skall försöka sammanfatta detta lite snabbt.
Det hela började med att jag åkte upp till Abisko för att delta i Nuoljasprinten (sista tävlingen i svenska cupen). Det var en trevlig tävling men jag var ganska ohotad och tog hem segerna med 10min marginal vilket är ganska mycket då tävlingstiden var 1 timma för mig. Jag gick dom första 500hm (dalstation till toppstugan) på 22 minuter vilket jag tror var något slags rekord (men jag har inte fått detta bekräftat). Denna seger gav mig segern i svenska cupen trots att Keb Classic återstod; det var inte så många fler än jag som kört alla cuptävlingarna men jag är ändå nöjd med att ta hem det :)
 |
| Vinst i sprinten på Nuolja. Foto: Torbjörn Thomsen |
Efter Abisko åkte jag direkt till Keb för att ladda, lära känna och träna med Johan. Jag fick bo i personalboendet och jag kände ganska snart mig som en del i gruppen av dom som jobbade vintern på stationen. Fick ett par fina dagar och vi slipade in oss på all utrustning och hade en solid plan för hur alla byten skulle gå till. Vi kände att det inte finns marginaler till fippel i byten när rep, stegjärn och annat skall fram och bort.
Lavinkurser, montering av ett gäng högtalare och allmänt slappande ledde mig fram till den första delen av Keb Classic som var solosprinten. Jag vann ganska smärtfritt sprinten med 5 min marginal och hade tid till lite posering på firningen och jag tog det lugnt i utförsåkningen för att inte ramla; det var ganska rutten snö som jag inte litade på.
 |
| Firning under Solosprinten. Foto: Magnus Jilder |
Själva Keb Classic då? Jo, den blåste kort sagt bort... banan blev kraftigt förkortad så dag ett bjöd på ca 3 timmars race och dag 2 ca 1:40.
Dag ett startade med en klättring på 1200hm som vi gjorde tillsammans med vinnarna Björn och Andre från Fjällframfart SK/Dynafit. Det var inte så mycket race och när Johan ville ta på vindjackan så ställde Björn upp och höll hans handskar. Tror att navigeringen var tryggare om dom gick med oss.
Efter första utförsåkningen som var ganska brant och obefintlig sikt så korsade vi storglaciären och åkte ned isfallsglaciären till Tarfala. Här valde vi att lägga på hudarna lite tidigt så Björn och Andre fick en lucka. Snodden åkte fram och vi lyckade jaga ikapp trots att dom försökte skaka av oss genom att gå korta slag. Men nu var det i alla fall race igen.
Vi åkte gemensamt ned genom Tarfaladalen och när vi skulle tillbaka mot stationen så gjorde dom andra ett bättre vägval (eg. så gjorde vi ett dåligt var och la på hudarna som vi sedan var tvugna att ta av) så dom andra tog ca 3 minuter på oss den första dagen. Lite lätt besvikna var vi; mest Johan tror jag men så är det ju med orientering och när det skall göras chansningar...det hade ju kunnat gå hem också :)
Ganska oberörd så startade jag dag 2 som skulle bli en varvbana. 2 varv på en bana som liknade solosprinten med firning och Via-Ferrata men som också innehåll en lång loop upp mot Jökelbäcken. Jag drog större delen av banan och vi lyckades ta in 30 sekunder på Björn och Andre vilket både dom och vi tyckte var stort...en vacker dag så kanske jag tar dom :)
 |
| Jag drar Johan upp mot Jökelbäcken. Foto:Magnus Jilder |
Nåväl; turen i oturen gjorde att jag till helgen skall få köra Trofeo Mezzalama med Björn och en stark norrman som heter Ola Hovdenak. Det är med skräckblandad förtjusning som jag blickar mot nästa helg,
"Framåt Uppåt!" - citat: Anders Burman -
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar